Har efter flera år av försök insett att jag aldrig kommer bli någon riktig bloggare. När jag skriver riktig bloggare så menar jag inte en sån bloggare som varje dag skriver om vad man gjort under dagen osv, men en bloggare som bloggar ibland men ändå regelbundet om lite allt möjligt. Antingen så klarar jag det inte eftersom jag inte har någon tid eller för att jag är lat. Jag tror nästan att det är en fin kombo av båda. Sen så hittar jag aldrig inspiration för något heller. Men jag behåller ändå den här bloggen, för ibland händer det faktiskt att jag måste skriva av mig lite, även fast jag vet att ingen läser min blogg. Tycker om att skriva bara (inte för hand dock, usch. Har så ful handstil så jag håller mig till datorn).

 

Idag är en sån dag då jag bara vill skriva. Kanske är det för att jag har en läxa som jag egentligen borde göra, så jag hittar annat att göra bara för att få slippa. Eller så är det för att det regnar ute och då känner jag mig alltid extra hipster-aktig och känner att jag måste skriva. Tror mest att det beror på det förstnämnda dock. 

 

Egentligen så borde jag vilja göra läxan, då jag tycker om att skriva på "formal English" och då jag älskar boken som jag ska skriva om (det är The Perks of Being a Wallflower, om någon undrar). Men det gäller ju bara att komma igång med skrivandet. Men det där med att komma igång tar så lång tid och man hittar alltid andra saker att göra när man har en läxa, oavsett vad läxan handlar om.

 

Varför får vi läxor under höstlovet egentligen? Varför får vi läxor överhuvudtaget?? Skulle hellre sitta kvar i skolan två timmar extra varje dag än att få läxor. Och jag tycker faktiskt att man ska slippa läxor helt under höstlovet. Det är ju då man ska ta det lugnt? 

 

Okej, skulle kunna skriva så mycket mer men nu måste jag faktiskt börja skriva min läslogg.

Hejdå

 

P.S. hur kan det redan vara fredag? Känns som om lovet började igår. Ge mig en vecka till tack! (ska dock till London nästa vecka så det är helt okej egentligen).

Hej,

Nu har jag inte bloggat på hur länge som helst och jag har helt enkelt kommit fram till att blogga nog inte är min grej. Även fast jag vet att det nog inte kommer vara någon som läser det här, så måste jag bara få skriva ner det här. Jag måste skriva ner något som kan vara en av mina största pet peeve's någonsin. (Pet peeve enligt min kära vän Wikipedia - A pet peeve is a minor annoyance that an individual identifies as particularly annoying to them, to a greater degree than others may find it. För er som inte vet vad en pet peeve är liksom. Men nu vet ni, varsågod!)

Alltså något som jag fullkomligt hatar är när folk inte kan skilja på "Your" (din) och "You're" (du är). Hur svårt ska det vara?! Okej, jag förstår att folk gör fel ibland och jag tänker inte lacka ur på någon bara för att de gör just detta högst irriterande felet, men det är bara det att jag ser det överallt. Ni vet dom där sjukt irriterande "Like if" bilderna på FB? Ja, där står det nästan alltid "Your" istället för "You're". Sen så är det ju alla dom där fina hipster-bilderna från We♥It med fin text på osv. Okej bilden är jättefin och texten likaså, men hallå?!? DET STÅR "YOUR" ISTÄLLET FÖR "YOU'RE"!!! Alltså, innan så brydde jag mig inte särskilt mycket om det här grammatiska felet, jag menar, folk gör ju fel. Inget konstigt med det. Men när man ser det överallt - och särskilt när det kommer från personer som har engelska som sitt modersmål, då blir man ju bara sjukt irriterad och lite smått förvånad/förbannad över att det är så många som inte kan.
 

Här, Ross vet precis hur det ska vara:

Skinny Love ~ Bon Iver [►]

Anyways! Här får ni i alla fall två bilder på vad jag har gjort mer idag. Värst vad jag hinner med mycket ändå, med tanke på allt serie-tittande :)

Har jag berättat om att Instagram är sjukt beroende framkallande? Och man kan ju bara inte få nog av den där fina nashville-effekten. Så sjukt hipster, jag vet.

Nu är det 3 veckor och 3 dagar sedan jag bloggade sist, pinsamt! Jag har tänkt skriva om något i ungefär en vecka, men nu när jag äntligen orkat logga in på bloggen så kommer jag inte ihåg vad det var... oops. Ledsen för det. Nåja! Dessutom så tänkte jag berätta om att jag börjat se på Doctor Who igen (åh, får intenog av deras fina brittiska accenter ♥), men så tänkte jag att jag pratar om serier alldeles för mycket på bloggen och att jag borde skaffa ett liv, så det tänker jag inte berätta om. (Vänta, nu berättade jag ju ändå... det var nog mitt undermedvetna som tyckte att jag verkligen var tvungen att berätta om denna intressanta information. Damn.)

Jag är så glad! Tänk att jag ska se Panic! At The Disco, mitt favorit band, live i London om mindre än två månader... oooh my god.

Nåja, nu tänker jag varva ner med ett American Horror Story avsnitt.

American Horror Story är nog den läskigaste och mest disturbing serie jag någonsin sett. Men samtidigt så är den väldigt fascinerande. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om jag vill se på den eller inte... För den är ju så himla läskig, så den är inte särskilt passande att se ensam på en lördags kväll, usch.

... av Pierce The Veil är ett himla bra album! Tyvärr så finns inte Pierce The Veil's musik på Spotify (wtf), så då är det youtube som gäller!